Så började det i Kalmar!

I samband med att Kalmar Pensionärsuniversitets tioårsjubileum 2009 framställdes en jubileumsskrift. Jubileumsskriften är gratis för alla medlemmar och kan hämtas vid månadsmöten eller under expeditionstid på expeditionen.

Följande är hämtat ur jubileumsskriften:

 




PENSIONÄRSUNIVERSITETETETS HISTORIA

Tredje ålderns universitet i Frankrike och Sverige

Cajsa Bergman

Det har sagts att människans liv kan indelas i tre åldrar:

Första: beroende barndom

Andra: oberoende vuxenliv

Tredje: ett oberoende aktivt pensionärsliv

Sommaren 1972 organiserade en professor vid universitetet i Toulose sommar-skola för  pensionärer. Lediga lokaler på universitetet utnyttjades och program med kulturella inslag erbjöds under pensionerade lärares ledning. Verksamheten uppskattades mycket och man fann lösningar för att fortsätta även under terminstid att ge kurser för pensionärer i samarbete med universitetet.

År 1973 föddes "Tredje ålderns universitet i Toulose" och det fick namnet ´Universite du Troisierne Age´ förkortat UTA eller U3A.Idén om pensionärs-universitetet spred sig snabbt ryktesvägen i Frankrike och Belgien till en början och därefter ut i Europa. I USA fanns fenomenet PU före Sverige. I de då avlägsna världsdelarna Asien och Afrika startades pensionärsuniversitet. Gemensamt för alla har bland annat varit, att det är en ideell verksamhet med anknytningtill ett universitet och viktigast av allt för pensionärer av pensionärer.


Ett pensionärsuniversitet är alltid religiöst och partipolitiskt obundet och anknytningen till  universitet sker ofta via ett Folkuniversitet eller motsvarande. I Frankrike grundades 1975 ett internationellt "paraplyorgan" AIUTA, Association International des Universites du Troisiee Age. Den kom till Sverige via en lärare i franska från Uppsala, Anne Waldner, som under en studieresa till USA stött på UTA vid Harvard. Hennes entusiasm över vad hon sett gav Pensionärsuniversitetet en rivstart i Uppsala 1979. F d universitetslärare uppvaktades för medverkan och förslag till stadgar skrevs. En inbjudan skickades ut till nyblivna pensionärer för att kunna konstituera ett s k Pensionärsuniversitet. Avtal skrevs med Folkuni-versitetet om bidrag till studiecirklar och föreläsningar, men Pensionärsuniver-sitetets medlemmar skulle sköta planering av verksamheten och all admini-stration. Återigen dök uttrycket upp: PU skall vara för pensionärer av pensionärer.
 

Ryktet om företeelsen PU spreds i landet Till en början startades pensionärs-universitet i universitets- och högskolestäder och Folkuniversitet blev samar-betspartner. Kopplingen till universitet bibehölls på så sätt, samtidigt som Folkuniversitetet stöttade ekonomiskt, lokalmässigt och administrativt. Det finns nu 28 PU i Sverige med sammanlagt drygt 20 000 medlemmar. Alla utom två är knutna till Folkuniversitet. PU-orter kan vara av olika storlek och som exempel på två livaktiga mindre ställen kan nämnas Lerum och Kungsbacka.

Nästan en tredjedel av Sveriges PU har på senare år bytt namn till Senioruni-versitet. Lika litet som det finns en övergripande internationell organisation, som kräver medlemsavgifter och styr upp regler, lika litet finns det en svensk. Men vartannat år träffas representanter för landets PU för att utbyta erfarenheter. I maj 2009 hålls för första gången det svenska samrådsmötet i Kalmar. Internationella kontakter hålls via AIUTA och av hävd representeras Sverige av Uppsala PU. 

Start i Kalmar

Förhistorien bakom annonsen var följande: 
Jag hade strax innan jag lämnade yrkeslivet fått höra berättas om en verksamhet i Växjö, som kallades Pensionärsuniversitet och som var en mycket livaktig förening med stort utbud av kurser, föreläsningar, utflykter mm. Som nybliven pensionär kom jag i kontakt med Anki Alm, dåvarande föreståndare på Folkuni-versitetet, och erbjöd mig då hjälpa till om hon skulle starta ett pensionärs-universitet. Det blev en mycket positiv respons och hon lovade stötta projektet men "arbetet får pensionärerna göra själva". Hon gav oss namn på kontaktper-soner på Folkuniversitetet och PU i Växjö och erbjöd sig att bekosta en bilresa dit. En bil rymmer ju fyra personer så jag frågade Siv Mattson som spontant blev intresserad av iden och gärna ställde upp. Bengt Wolke och Brita Andersson följde också med. Mötet med entusiasterna i Växjö PU gav egentligen startsignalen till ett Pensionärsuniversitet i Kalmar, och i bilen hem var vi redan igång med de första ideerna. Folkuniversitetet stod för lokaler för ett upptaktsmöte och bekostade en annons. Kaffe för 20 personer ordnades också. De praktiska arrangemangen, som formulering av annonsen, presentation av iden, förslag och intresseundersökning, fick vi fyra växjöresenärer sköta själva.
 

Det kom 70(!) personer och trots många extrastolar stod en del utanför lokalen och t o m i trappan. Stämningen var hög. Ingrid Andersson anmälde sig spontant till gruppen som skulle arbeta vidare. Intresserade som ville bli medlemmar i ett Pensionärsuniversitet antecknade sig på en lista. Överväldigade av gensvaret insåg vi att här gällde det att börja arbeta för en start redan under våren 1999 och inte använda tiden fram till sommaren för planering av ett pensionärs universitet.
 

En interimsstyrelse bildades under mitt ordförandeskap och de ovan nämnda, samt Birgitta Ingvarsson och Lars Ohlen. Det visade sig att vi var sju personer, som med olika kompetenser kompletterade varandra och kunde samarbeta bra. Dessutom hade vi roligt tillsammans. Ibland tyckte vi all världens möjligheter med programpunkter låg öppna, ibland fick vi  ägna krafterna åt alla praktiska problem. Materialet som vi fått i Växjö var ovärderligt. Vi bestämde att två "program" skulle vi erbjuda under våren och det föll sig naturligt att vara aktuella, så det blev två studiecirklar, nr 00 l "Grundkurs i datorhantering" och nr 002 "Vi tittar och lyssnar på småfåglar". Lars-Erik Svensson, som undervisat i datakun-skap på Lars Kaggskolan, tog hand om datakursen och Lars Ohlen, som var ornitolog, tog på sig ansvaret för fågelkursen. Så var vi då redo att dra igång projektet.


Måndagen den 22 mars 1999 hölls konstituerande möte och första månadsmöte. Inbjudan bifogas. Programmet vid mötet inleddes med pianomusik av Per Lennart Adner och en föreläsning "Kalmar och länet inför 2000-talet". Landshövding Anita Bråkenhielm skulle ha hållit föreläsningen, men på grund av sjukdom fick länsrådet Ulf Färnhök med kort varsel ersätta henne. Efterföljande konstituerande föreningsmöte, som leddes av Nils Mattson, beslutade att bilda föreningen Kalmar pensionärsuniversitet och vi sju som arbetat fram förslagen fick förtroendet att fortsätta som styrelse. Stadgeförslaget godkändes och medlemsavgiften bestämdes för år 1999 till 100 kr och för år 2000 till 125 kr. Märk, att för år 2008 var medlemsavgiften 150 kr.
 

Så var vi igång. Siv Mattson, vice ordförande, skötte planering av tider och salar, Ingrid Andersson, sekreterare, skrev protokoll, hade kontakter med kommun och press. Birgitta Ingvarson var kassör och lade grunden till PU:s goda ekonomi. Vad hon inte visste om betalda och obetalda medlems- och kursavgifter var inte värt att veta. Övriga styrelsemedlemmar ryckte in var helst det behövdes - och behövdes gjorde det. Programplaneringen gjordes gemensamt och kursvärdskap delades efter intresse mellan oss. Expeditionstid bestämdes till tisdagar kl 13.00- 15.00, d vs den samma som idag, och här hjälptes vi åt att ta emot besökare och telefonsamtal.

Programmet för höstterminen 1999 presenterades i det "informationsblad" som i juni skickades ut till de 250 som anmält sig till vår "medlemslista" och delades även ut till andra intresserade. Vi kunde erbjuda fyra månadsmöten med kända föreläsare elva studiecirklar och en naturvandring. Logotypen, som Anders Wolke ritat efter en ide av Siv Mattson, fanns med redan då och utformningen av medlemsbrevet idag ser i stort sett ut som för 10 år sedan.